ojoj!

Huvudvärk idag. Jag ska försöka slå ihop datorn lite tidigare i kväll och på så vis få lite mer natt.

Fick medelande från vår underbara korsdonator E idag. Kunde höra en del oro i hennes ord, men ska till RMC på måndag. Jag tror det är lugnt, de är duktiga på att få till det, och nu händer det grejer fram över.
Förstår att hon känner en del stress över att vara korsdonator, men för oss är hon som en god fe eller något, som fått hjulen att snurra igen. Alla har ju denna vintern sett hur tråkigt det är med tåg som står still på rälsen för all snö, och hur skönt det är när det rullar igång igen. Precis så känner vi nu, snälla E. Vad är det, att vänta en två månader när man sprungit i ett tomrum i så många år?