Jag är utan energi. Vet någon var jag lagt den ?
Några av mina vänner har det mycket jobbigt just nu. Stora vägskäl man i livet kommer till, och val man måste ta.
Att livet i bland kan vara så komplicerat.
Är det något jag tror jag har lärt mig under vår resa i IVF-träsket. Är att bara klättra på stegen uppåt, och försöka låta bli att inte titta ner. Man kan ju så lätt bli höjd rädd.
Jag vet också att det är lätt att snubbla i den förbannade stegen, men på något vis hittar man pinnarna igen och klättrar, om än, försiktigt vidare.
Men aj, vad jobbigt det är att veta när ens vänner hänger där i armarna i stegen, men inte för stunden hittar pinnarna med fötterna.
Å oj, vad jag skulle vilja hjälpa till, att få dem att klättra igen, men det är bara deras egen vilja och ork som kan ta dem vidare uppåt.
Jag hoppas, de känner att jag vill dem väl, och att jag finns om de behöver mig i det de går igenom.
Det lite lustiga är att de har en gemensam nämnare men de går åt ett varsitt håll, en emot nämnaren och en ifrån. (och jag då, är jag nämnaren?)
Hum, detta var ett djupt inlägg :-/
Ska bättra mig ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar